Här har jag tänkt lägga in uppgifter om böcker och andra media där man kan läsa mer om banvakter och deras liv, och om banvaktsstugor. Tips mottages tacksamt!
1. Dokumentärt
BANVAKTSTUGOR. En bild av Sveriges banvaktstugor.
I förordet till denna examensuppsats skriver författaren, lokföraren Rasmus Axelsson, själv banvaktsstugeägare och byggnadsantikvariskt sakkunnig, bl.a.:
"Banvaktens tjänstebostad, banvaktstugan, var en av många järnvägsbyggnader som funnits från järnvägens barndom och de byggdes i serier efter typritningar. Banvaktstugorna vid SJ var från början mycket små och man tvingades bygga ut dem och utveckla nya och större typer. Den sista typen vid kom på 1920-talet. De enskilda järnvägarna tycks ofta ha byggt banvaktstugor med SJs som förlaga och särskilt SJs modell från 1872 var en viktig förebild. Det förekom även att banvaktstugor kombinerades med trafikplatser eller bostäder för banmästare."
Det är en grundlig genomgång av olika stugtyper som Rasmus presterat och presenterar.
Klicka här
En förkortad version finns i Spår 2008, s. 41. Klicka här.
Banvakts-, banförmans- och banmästarminnen.
En bok om knappt 100 sidor skriven av f.d. driftingenjören vid SJ Uno Lindmark (1922-1993). Han hade börjat som banvakt, vidareutbildat sig och stigit i graderna. Förutom mängder av fakta och många bilder och teckningar innehåller boken ett antal levnadsbeskrivningar av ofta färgstarka personer. Särskilt ingående är förstås berättelsen om fadern banvakten Johan Emil Lindmark. För den som är det minsta intresserad av banvakter och deras stugor är boken oumbärlig. Utgiven 1991 av Banverket, ISBN 91-630-0791-6.
Klart till Krylbo, Banvakten berättar av Ivar Käll. Han var banvakt på bl.a. linjen Krylbo-Frövi från början av 1900-talet. 1939 utgavs denna bok där han berättar minnen "från ett långt liv på post i statens tjänst", som han själv uttrycker det. Boken ger en grundlig inblick i det strävsamma livet som banvakt dåförtiden.
I Dagens Nyheter skriver sign. Joy om boken: "Det är en banvakt som själv berättar om sitt liv och sitt arbete. Jag tror det är väl att en sådan bok kommit till. Det är synd när vissa sidor av liv blir bortglömda och oförstådda och man får vara tacksam när en sådan lucka blir fylld. Vem har tänkt sig in i en banvakts liv eller vad som rör sig i hans hjärta och själ?
Man förstår att det skall kännas gott för en gammal arbetare att få tala ut också om mycket som varit orättvist och svårt att smälta - det var just inget gott före i den portgång som Käll hade att arbeta sig igenom innan arbetarrörelsens genombrott. För överordnade vid järnvägen måste det vara kärkommet att få en skildring som visar litet av det som underordnade åtminstone förr i tiden hade svårt att framlägga muntligen. Dessutom är det både roligt och nyttigt att läsa om en utvecklingsperiod i järnvägarnas historia, om rallarliv och begynnande politiskt intresse och om många lustiga och spännande episoder i en banvakts liv."
Karl Ivar Johansson Käll var född 1881 i Näsby (T), död 1967-04-21 i Furubo, Husby-Årlinghundra (B).
Från 1899 till 1907 var han soldat och tilldelades efternamnet Käll. Han var den siste som skrevs in till rusttjänst i Sverige. 1907 blev han banvakt i Hökmora, Karbenning (W) och därefter 1921-1930 i Bälsås, Kvistbro (T), 1930-1934 i Varp, Skee (O). Han flyttade 1934 till Furubo utanför Märsta, där han byggt ett eget hem.
Förutom Klart till Krylbo skrev han böcker om indelningsverkets soldater.
I Dagens Nyheter 1956-04-24 finns en artikel om Ivar Käll: ”Rusthållsryttare från 200 år hedras i brons vid husartorp”.
Född i en banvaktstuga. Uppsats om 36 sidor ingående i boken Järnvägsminnen, utgiven 1952 av Nordiska Museet som del 13 i serien Svenskt liv och arbete. I boken berättar anställda vid järnvägen om sin uppväxt och yrkeslivet i olika befattningar. Ludvig Lindén berättar om sin uppväxt i banvaktsstugan 207 Sandvik vid Södra stambanan, en av de bästa skildringar som skrivits om en banvaktsfamiljs villkor.
Banvakt 17. Nils Erik Wååg skriver om Bergslagernas Järnvägars banvaktsstuga nr 17 Viludden söder om Grängesberg. Under de 70 år som banvakter bodde längs Bergslagsbanan var det endast två banvakter som tjänstgjorde här, varav den ene var författarens far Johan Wååg. Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 59.
Bo i banvaktsstuga och Bland banarbetare och banvakter. Avsnitt ur Sagan om en järnväg eller livet vid Svartälvsbanan 1887-1936 av Stig Arvefjord 1974. Författaren börjar med ett avsnitt om fadern som var banvakt och låter denne berätta om sitt yrkesliv. Där finns också ett par kapitel om banvaktsstugorna och banvakterna vid Svartälvsbanan.
Minnen från en banvaktsstuga, är en artikel i Jernvägsnytt nr 4 1986, medlemstidning för Museiföreningen Anten-Gräfsnäs Järnväg. Den är skriven av Nisse Swensson, som var uppvuxen i banvaktsstugan Humlebo vid Västergötland-Göteborgs järnvägar.
Banvakt vid SJ, avsnitt i boken Bohusbanan 75 år. Ett försök till historiebeskrivning. Utgiven av Stenungsund Kulturnämnd 1982.
Det bevingade hjulets folk av Henry Kjellvard. Minnesskrift 1949 vid Svenska Järnvägsmannaförbundets 50-årsjubileum. Utförligt beskrivs all lägre järnvägspersonals villkor och kamp för förbättringar. Bl.a. finns i ett kapitel Banarbetarna - rallarnas arvtagare insprängt ett avsnitt Banvaktsförening med "dödfond", del I, s. 268, vari en banvaktsfamiljs ekonomiska förhållanden beskrivs åskådligt. Ett annat avsnitt, s. 271, "Här har jag kommandorätt" skildrar personalens otrygghet till anställningen genom några exempel där en banmästare råkat i onåd hos trafikchefen.
Banvaktssonen Simon Gustafsson har skildrat sin uppväxt i vaktstugan Öggestorp vid linjen Nässjö - Jönköping i en utförlig, välskriven och mycket intressant uppsats Minnen ur mitt liv. Den kan läsas här. Simon Gustafsson blev järnvägare men vid trafikavdelningen till skillnad från sin broder Edvin "Gustafsson i Bogla", som fortsatte i faderns spår men också gjorde politisk karriär. Om Edvin Gustafsson kan man läsa här, skrolla därefter ned ett stycke.
Årsboken SPÅR, utgiven i samarbete mellan Järnvägsmusei vänner och Sveriges Järnvägsmuseum (som då och då bytt namn och huvudman). Boken som utkommit sedan 1986 finns numera att tillgå på nätet i form av pdf-filer: Klicka här.
Här kan den som vill läsa om banvakter och banvaktsstugor hitta mycket av intresse.
----- Börje Thoursie, Något om hjulingar, i Spår 1989, s. 79 berättar om banvaktens olika fordon. Klicka här.
----- Hjördis Matti, Järnvägens kvinnor, uppsats i Spår 1996, s. 53, avser förstås inte banvakter för några kvinnliga banvakter har inte funnits, men väl ett näraliggande yrke, nämligen grindvakterna som i huvudsak var kvinnor, ofta banvaktshustrur. Klicka här.
----- Stig Magnusson, Rallarlivet sett med barnaögon, uppsats i 2001 s. 30 avhandlar en ambulerande järnvägsarbetarfamiljs liv, med tidvis boende i banvaktsstugor och med sidoblickar på banvakternas tillvaro. Klicka här.
----- Wiktor Mattsson, Minnen berättar i Spår 2003 egna minnen för tiden 1886-1956. Ett avsnitt heter En originell banvakt, s. 85 och däri berättas - inte utan vissa humoristiska inslag - om en egensinnig banvakt, vars namn hänsynsfullt nog inte avslöjas. Klicka här.
----- Gunnar Sandin, Skoghallstågen. Ett skogskombinat och dess järnvägar, i Spår 2004 s. 33 innehåller ett antal fragment om banvaktsstugorna vid linjen. Klicka här.
----- Gunnar Sandin, Orsa - Härjeådalen, järnväg med startsvårigheter, i Spår 2006, s. 17 gör en grundlig redovisning av denna privata bana som blev en del av Inlandsbanan. Banvakter och banvaktsstugor omnämns på många ställen. Klicka här.
----- Rasmus Axelsson, En bild av Sveriges banvaktsstugor i Spår 2008, s. 41 är en något förkortad version av författarens examensuppsats omnämnd ovan under avsnitt 1.1. Rubriken ska inte tolkas bokstavligt då uppsatsen är en omfattande redogörelse på 35 sidor med mängder av fakta, bilder och ritningar. Klicka här.
----- Ingrid Nilsson, En banvaktsdotter minns i Spår 2008, s. 76. Ingrid växte upp i banvaktsstugor vid Stambanan genom övre Norrland och berättar om faderns arbete och livet vid banan på ett mycket trevligt sätt. Uppsatsen fortsätter med några bilder (rättelse av bilder i 2008 års utgåva) i Spår 2009, s. 118. Klicka här för år 2008 och här för 2009
----- Rune Pettersson Från spett och spade till datoriserade maskiner, i Spår 2008, s. 119. Författaren var banvaktsson, uppvuxen vid Nordvästra stambanan. Han berättar mycket sakkunnigt om faderns arbete. Han blev själv banvakt och med tiden baningenjör och har mycket om arbetet på spåret att dela med sig av. Klicka här.
----- Björn Edman, Banvakter och stationsföreståndare vid Kalmar-Berga järnväg, en artikel i Spår 2012, s. 79 om vad rubriken anger illustrerat med bilder och ritningar. Klicka här.
----- Tore Eklund efter anteckningar av Siri Lindgren, Långsjön - en järnvägshistoria, i Spår 2017, s. 49 om livet vid en ensligt belägen trafikplats vid Gävle-Dalabanan med banvakt och stationskarl och en banvaktsstuga som blev stationshus. Klicka här.
----- Harriet Olson och Christina Engström (red.), Att växa upp i banvaktstugor, i Spår 2017 s. 83, om banvaktssläkten Thelander, särskilt Harriet Olsons farfar och far som var banvakter, den senare med banunderhållsområdeschef som topp på karriären. En uttömmande berättelse om livet i ett flertal banvaktsstugor i Norrland. Klicka här.
Banvaktare - ett yrke som försvann, så är titeln på en ovanligt sakkunnigt skriven artikel om banvakter, författad av Per Bolander och publicerad i Nya Kristinehamnsposten den 13 maj 2019. Klicka här för att komma direkt till artikeln (så länge den nu ligger kvar på nätet).
Från barnaår till 80 år är rubriken på en berättelse av f.d. banbiträdet Edvin Andersson i Katrineholm - Stora Malms Hembygdsförenings årsskrift 1998, s. 53-58. Andersson beskriver sitt liv som banvakt 1919-1956, från 1931 i banvaktsstugan Strökärr utanför Katrineholm. Berättelsen som finns tillgänglig på nätet (ladda ned pdf-filen och skrolla sedan ned till s. 53) är lite översiktlig men beskriver vardagliga händelser, specialuppdrag som desinfektör (sanering mot ohyra med cyanväte), några olyckstillbud och hur han gjorde förbättringar av arbetsredskap och -metoder m.m.
Malmbanans barn, en samling berättelser av Molly Larsson (1925-2014). Hon var banvaktsdotter och växte upp i Risbäck, Kedkejokk, Torneträsk, Kopparåsen och Abisko. På ett fängslande sätt har hon bara "för sitt eget nöjes skull" skildrat hur det var att växa upp långt ovanför polcirkeln åren före och under andra världskriget.
Tur utan retur, bok av Elsy Lindblom (1923 - 2012) om järnvägsfamiljens liv på olika håll i landet. Fadern Gustaf Magnusson började som ledningsvakt vid Malmbanan och slutade vid omformarestationen i Eksund, Östergötland.
Minnen från malmbanan är titeln på bok nr 4 i serien Järnvägsminnen. Curt W. Engström (1920-2005) föddes i Kaitum, växte upp vid Malmbanan och fick senare anställning vid SJ. Hans allt större järnvägsintresse efter pensioneringen ledde till sakkunniga, rättframma och humoristiska berättelser om livet vid banan. Efter hans död samlades ett urval av berättelser till denna bok. Även om den omfattar all slags personal är arbetet på och med själva banan huvudtemat.
Nässjö - Oskarshamns järnväg 1874 - 1974, kortfattad historik av Sara-Lisa Adell. På s. 71-75 finns berättelsen om banavdelningen folk, som omfattade banmästare, banvakter och grindvakterskor.
Boken om HNJ, Halmstad - Nässjö Järnvägar 1882-1982 av Lars Olof Leander innehåller en mycket utförlig artikel Minnen från HNJ av Gillis Fasth (1908-1987). Den är dessutom trevligt illustrerad med teckningar av Vincent Fasth som torde vara Gillis ett år äldre bror. En liten artikel följer därpå Livet i banvaktstuga nummer 7, skriven av Evert Johansson, son till banvakten Viktor Johansson i bvst 7 Sjötofta vid Västra Centralbanan (Falköping - Landeryd). På sidorna 311-318 finns dessa artiklar.
Medan dressinen rullade - genom fyra tunnlar. Människor och händelser kring Bohusbanan. Bok av Märta Hillén 1998, ISBN 91-630-7222-X.
Boken handlar om en banvaktsfamiljs vardagsliv och om några andra människors liv och arbete i torp och gårdar utmed järnvägen och i skogarna omkring sjön Hällungen, om fosterbarns ofta svåra villkor. Berättaren återger ... hur hon som barn suttit på banvaktens dressin, mitt inne i en av de fyra svarta järnvägstunnlarna mellan Ödsmål och Svenshögen, när tåget kommit rusande ...
I Dagens Nyheter 1962-02-18 finns en intressant artikel av signaturen Fors "60000 anställda i SJ, Nordens största företag" om järnvägen och i synnerhet människorna vid banan och på tågen. Banvakterna, som fått andra beteckningar och banvaktsstugorna som fått andra funktioner behandlas både sakligt och stämningsfullt.
Skönlitteratur
Elin Wägner: Vinden vände bladen.
En diger roman om drygt 500 sidor, utgiven 1947. Författaren skriver själv om den: "Min avsikt var att skriva en roman från sekelskiftet om en banvakt med romannamnet Värdig, som mot Statens järnvägars ledning kämpade för den lägre personalens rätt att organisera sig och tvinga fram anständiga anställningsvillkor." Han gjorde sig impopulär bland befälet och hans död väckte misstankar att hans bragts om livet. Boken bygger på en verklig händelse 1907 då banvakten Magnus Persson i banvaktsstugan 239 Hörda norra överkördes och dödades av tåget.