Emma Lundkvist - äldst i Solsta

I Frösunda Hembygdsförenings årsskrift Sockenstrunt årgång 1986 nr 2 finns en artikel om Emma Lundkvist som var dotter till banvakten Albert Edman och hans hustru Anna i banvaktsstugan Solsta vid Roslagsbanan. Emma var då artikeln skrev äldst i Solsta, därav rubriken. Hembygdsföreningen har välvilligt lämnat sitt medgivande till att artikeln får publiceras här. Vem som skrivit den är inte känt.

Emma Lundkvist - äldst i Solsta


.

Bilden här är tagen vid Solsta banvaktsstuga. Banvakten är Albert Edman och barnen är Karl, född 1894, samt tvillingarna Manne (Emanuel) och Emma, födda 1900. Banvaktens fru Anna håller i inackorderingshundarna Stål och Flinta (eller finns det endast en hund som rört sig på bilden?) som tillhörde söndagsjägarna från Stockholm: läraren Krister Wassberg och specerihandlaren Erik Olsson på Sturegatan.

Fotografiet är intressant i sig självt. Det togs av skolläraren och kantorn Zacheus Carlsson, sedermera Waldebäck, en av Frösundas två skickliga fotografer vid den tiden. Enligt den lilla flickan med den fina hatten, numera 86-åriga fru Emma Lundkvist från Solsta i Frösunda, finns det också ett tåg med på bilden.

– Han skulle ha tåget med, har det sagts. Tittar man närmare ser man skymten av ett spöktåg som rusar rakt mot stugan på andra sidan staketet. Rälsen går framför staketet från kameran räknat och korsar landsvägen mitt på bilden. Tydligen har fotografen öppnat slutaren precis innan tåget kom in på fältet till höger och stängt den igen då loket nått fram till grindhålet in till tomten. Det var väl en solig dag och bilden blev halvexponerad innan tåget kom i vägen.

Banvakten Albert Edman hette Jansson som barn. Hans far var skogvaktare vid Margretelund i Österåkers socken, men han dog tidigt och pojken kom till farbror och faster Wilhelm och Sofia Jansson i Frösunda. Deras stuga finns fortfarande kvar och ligger bredvid den gamla festplatsen i Vreda hage.

Albert gick först i skola i Nyborg, ett torp under Solsta. Också det finns kvar, numera som modern bostad. Så småningom kom Albert till Helgö gård i Frösunda som dräng.

Albert föddes 1866 och hans hustru Anna föddes i Skånela 1870. Hennes familj flyttade så småningom till Cedersdal, en gård som ännu finns kvar i Vanadislunden vid Sveaplan i Stockholm. Anna kom till Frösunda och tjänade först vid Helgö, sedan som kokerska till den tyske ägaren Paalzow vid Bergs gård. Emma Lundkvist minns ännu hur hennes mor senare skurade Paalzows stora gravsten på Frösunda kyrkogård.

Anna och Albert gifte sig och flyttade till Nyborg där Albert gått i skolan som barn. Där tjänade han sitt uppehälle genom att göra dagsverken på gårdarna och i skogen bland annat. Barnen John och Karl föddes vid Nyborg 1892 och 1894.

Därefter fick Albert plats som banvakt i Vallentuna och i samband med detta bytte familjen namn till Edman. Siri Wallerstedt, vars far var stins i Frösunda vid sekelskiftet, har berättat i en intervju för Josef Andersson i Vallentuna hur befolkningen på sitt roslagsmål trasslade in sig beträffande ”err Hedmans” namn.
Banvaktsstugan i Vallentuna låg ungefär där gatuköket ligger i dag. Stockholmsvägen låg högre upp i backen vid gamla Åbyholmsvägen och Karlbergsvägen.

Innan tvillingarna föddes år 1900 hade familjen flyttat till Frösunda och Albert blivit banvakt i Solsta. Anna Edman fick också tjänst dom grindvakt. En helg flera år senare, då familjen åkte med tåg för att hälsa på släkten i Margretelund, brann Vallentuna banvaktsstuga ned medan de var borta. Den fanns på plats då de passerade Vallentuna på väg dit, men var borta då de återvände.

För att komma till Margretelund tog man tåget till Åkersberga med byte i Roslags Näsby, gick till sjön och rodde över viken. Man hade fyra familjebiljetter i månaden på järnvägen.

Banvaktsstugan i Solsta bestod av ett stort kök med bakugn och ett rum med kakelugn. Man eldade med gamla slipers så långt de räckte och högg i skogen därtill. Förutom vedbod fanns det djurstall. Familjen hade höns, får och gris samt ibland en ko eller två.

Till banvaktsstugan hörde ett litet gärde. Banvakten själv var "nästan som en trädgårdsmästare" och hade bl a väldigt mycket blommor. Något eller några år odlade han vete på gärdet. Han var i övrigt mycket intresserad av naturen och gick gärna upp tidigt för att se på soluppgången och lyssna på fåglarna.

Varje år tog man vinterfoder till djuren längs banvallen. Det var ett besvärligt arbete att räfsa på slänten. Man vallade också korna där vilket också var arbetsamt. Höet togs hem på en tralle – ett trehjuligt fordon som sparkades fram med ett ben medan man stod på det andra knäet.

Den sträcka som banvakten i Solsta skulle sköta varierade något, men som mest sträckte den sig från Holsta i Orkesta till ”stället där det vita staketet finns” strax före Lilla Vreda.

Normalt körde banvakten längs sin sträcka två gånger om dagen, men under kriget 1914 – 1918 var han ute på sträckan hela dagen. Dels eldades tågen med ved som gav en ständig risk för skogsbrand (Solstaskogen brann 1918) och dels tycks man också ha fruktat sabotage.

Banvakten vid Lilla Vreda hette Pettersson. Banmästaren hette Kjellberg och bodde i Kårsta.

Banvaktsbarnen gick i småskolan i Sunnanå. Folkskolan var i nuvarande Frösundagården som fortfarande kallas ”kyrkskolan” av infödingarna. Syslöjd för flickorna på Emmas tid var i Torsholma skola.

På fritiden kom man sällan längre bort än till Vreda hage. Emma var 50 år innan hon fick sin första cykel! Skytteföreningen och Idrottsföreningen hade fester i Vreda hage. Både banvakten och hans fru – och dottern Emma själv – var dansanta. Det fanns flera frösundapojkar som spelade. På skytteföreningens fester hade man blåsmusik ibland.

Banvakten blev kvar i tjänsten tills han hade fullgjort erforderligt antal år för att få pension. Sedan flyttade han med frun till Odenslund som låg tvärs över ett gärde från banvaktsstugan. Liksom de andra nämnda stugorna är Odenslund också kvar och ombyggd till modern bostad. Emma som Olov bor där nu med sin familj. Någon gång innan familjen Edman flyttade dit hade den också rustats upp från att tidigare ha varit en smedja.

Som redan nämnts var Albert Edman mycket intresserad av trädgårdsskötsel och av naturen. Ibland kunde han komma hem från skogen med fina skördar av kantareller som hans fru sålde från sitt torgstånd på Östermalm. Varje lördag lämnade hon nämligen barnen att vakta grinden och tog dressinen till Lindholmen och tåget därifrån till Stockholm. Senare blev det åkare Franzén och så småningom ”Mjölk-Holger” som hon åkte med.

Den största förtjänsten kom från att hon sålde åt yrkesträdgårdsmästarna, men ägg, bär och svamp hade hon med sig in till staden också åt grannar för försäljning. Till fots ända från Benhamra brukade Agnhild och Ida komma med ägg till henne. Ida kom från Snarvsätra under Benhamra, och av dessa två tog Anna ingen provision och knappast av några andra personer från trakten heller.

Frösunda fältskär Jakob Otto Sjögren hade efterträtts av sin hushållerska Klara Ek. Hon fungerade som ”medicinkvinna” och efterträddes i sin tur av Anna Edman. Anna köpte emellertid alltid sina ingredienser till salvor och annat från apoteket och var mera modern än Klara som litat till vad naturen hade att ge.

Emma Edman själv, som berättat dessa minnen, gifte sig med arrendatorn vid Solsta 1 (den ena av de båda Solstagårdarna), änkemannen Albert Lundkvist. Nu bor hon kvar som ägare på gården, omgiven av sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn i husen runtomkring.

I den andra Solstagården finns hennes dotter Karin Wahlström, gift med Frösundas välkände auktionsförrättare Sven som vi också har att tacka för att spelmanstraditionen lever vidare i Frösunda, då han lärde de tre första unga spelmännen i vår tid att spela de gamla lokala låtarna på fiol.

-----------------------

Anm: Emma Lundkvist var änka sedan 1943, hon avled 1989-11-19.

Var kan man läsa om banvakter?

Mitt barndomshem, banvaktarstugan i Älvsjö

En banvakts olyckliga öde

Den skenande hästen vid Medskog

En banvakts dotter i Maryhill berättar

En banvakts dotter i Södervidinge berättar

Hågkomster och glimtar ur ett skiftesrikt liv

Ingen försäkringsersättning för överkörd banvakt

Minnen från Bråten

Från gammalt till lite nyare ...

En banvakt allt-i-allo

Järnvägen mellan Ljunga Verk och Johannisberg

Banvaktsstugor Örtofta - Lund

Ännu en banvakt fallen på sin post

Banvaktsstugor i Osby

Tjugofyra år vid Storängsbergets fot

Olyckshändelser och tillbud, eldsvådor

Vaktstugan Gopen

Öfverfallen banvakt

Förbytta hustrur

Stolpen i Risa - en smalspårig järnvägshistoria

Sjunnerup 305 – minnen från 50-talet

Telefon i hvarje banvaktstuga

"De gamla rallaretagen flög i mej"

Också ett trafikhinder - en historia med knorr

Många klagomål

Hus- och brandsyn vid HNJ på 1910-talet

Banvaktstugan vid Brosjön – vad hände sedan?

Kärvt i kylan eller Banvakterna i Norrland och kölden

Transport av banvakt med familj och bohag

En påpasslig baningenjör.

Vad två banvaktsbilder kan berätta

SJ:s fågelholkar

När banvaktshemmet var som bäst

Fagernäs banvaktstuga - Klintsjö hållplats

En banvakts dagbok

Livet i Solsta banvaktsstuga

En banvakts minnen från Malmö-Genarps järnväg

Från banvakt till 1:e banmästare

För hundra år sedan

Den sista banvakten i Linneberg

Emma Lundkvist - äldst i Solsta

Karlströms i Oxbron – en banvaktsfamilj och en banvaktstuga

Gammal banadel (om fyra generationer järnvägare)

Fick böta 240 kr för omlagd växel

Banvakten försvinner

Banvakter som gjorde civil karriär

Åtta "pulsslag" om dagen för stationen i Jämnvallen