Ur Dagens Nyheter 1945-07-03
Ivar Mellkvist längst till höger med arbetskamrater och -befäl vid Ängelsberg 1899-1900.
- Hur kändes det att bli en man i staten?
Den frågan ställde vi till överbanmästare Ivar Mellkvist på Sundbybergs station. Han har i 45 år varit på Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnväg, som från och med denna vecka definitivt och officiellt övergår till SJ.
- Det kändes inte alls, svarade herr Mellkvist. Samma tåg kommer till samma station på samma tider. Men en väldig papperskvarn har satt i gång att mala, och det har blivit lite för mycket, tycker jag. Och en massa nya förordningar man måste sätta sig in i. Och så fick vi ut en tredjedels månadslön extra, så när jag tänker rätt efter kändes det nog av i alla fall.
Jag har hållit på vid järnvägar alltsen jag var pojke. Strax efter konfirmationen började jag och var med om att bygga linjen Krylbo – Örebro. Jag var med i Granholms arbetslag, så han och jag är gamla bekanta. Han for emellertid till Riksgränsbanan när vi var klara vid Örebro, och då ville jag inte med. Jag stannade kvar i mina egna hemtrakter i Västmanland. 1900 började jag vid Västeråsbanan, 1916 blev jag banmästare i Tillberga, och 1933 kom jag hit till Sundbyberg som överbanmästare.
Det har varit ett fint jobb hela tiden, gott samarbete och förtroende för ledningen. Olyckstillbud på linjen? Ett enda, det var då järnvägsbanken rasade vid Tortuna 1928, precis som jag kommit över med ett godståg. Men då var turen framme och hjälpte.
Lite orolig går man ju omkring och är nu – vi har nämligen haft något större löner här på Västerås-Bergslagen än motsvarande vid SJ. Men det har gått bra vid andra tillfällen när SJ övertagit enskilda järnvägar, så vi hoppas det bästa.