.
På den utställning över trafikmedel som på torsdagen [den 27 januari 1944] öppnas i Fordhallen visas bland annat en stor dressin, tillverkad på 80-talet.
- Den användes på sektionsbefälet skulle ut på inspektionsfärd, berättar överbanmästare Ernst Ekhamn. Jag minns den väl från 90-talet, då jag var banarbetare och fick följa med på turer utåt linjen såsom en av de fyra starka karlar som drog vevhjulet runt. Det var ett tungt jobb, dressinen väger nog sin modiga 600 kilo, och ibland hade vi fyra tjocka gubbar att skjutsa när vi skulle ut på brandsyn till exempel och som passagerare hade en överbanmästare, en banmästare, en sotare och en kakelugnsmakare. Då fick man nöja sig med 10 à 20 km:s fart i uppförsbackarna.
.
Kanske var det en stordressin av den här typen som artikeln handlar om
Om man mot alla beräkningar skulle möta ett tåg, måste alla de som var ombord på dressinen, stordressinen som vi kallade den, hoppa av och försöka lyfta ned den i diket. Något sådant behövde jag aldrig vara med om, men jag vet att andra varit det.
Det besvärligaste jag upplevde var en färd i hård motvind, då vi ibland måste gå av och skjuta dressinen framför oss någon mil. Då vill jag lova det kändes i musklerna när man kom fram!
Sista gången hr Ekhamn färdades på en stordressin av gammal modell var för 30 år sedan, och då satt han inte längre vid vevhjulet: i sin egenskap av banmästare hade han sin plats framtill på maskinen.
- Sedan blev de nya, maskindrivna dressinerna allt vanligare, förklarar han, och nu för tiden går ju det mesta med motorkraft. Här har vi den moderna motsvarigheten, tillägger han och lyfter på täckelset som höljer en stor, billiknande dressin, som gör sina modiga 80-90 km i timmen. Nu har ju till och med de gamla trallorna moderniserats. Och en banvakt far fram med 40 km i timmen på sin cykeldressin. Men det var en fin syn när det här helsvarta vidundret vevades fram utefter linjen med sin röda flagga i toppen. Lika ofta var förresten stordressinen eldröd, då vill jag lova att den syntes en bit, slutar överbanmästare Ekhamn.
(Ur Dagens Nyheter torsdagen den 27 januari 1944).