Till- och påbyggnad av banvaktsstugor
(Artikeln kommer att kompletteras med bilder och ritningar)
De första banvaktsstugorna var mycket små med ett rum och kök om cirka 35 kvadratmeter bostadsyta. Även om de senare nybyggda stugorna var något större var dock ett rum och kök normen för banvaktsbostäder till fram mot sekelskiftet 1900.
Tillbyggnad av banvaktsstugor
blev snart ett starkt önskemål, då ett rum och kök i
de flesta fall var otillräckligt som bostad för en familj som ofta omfattade ett flertal, ibland många barn. Dessutom fanns förhoppningar om en modernisering genom indragning av vatten- och avloppsledningar och anordnande av centralvärme. Trots att byggnadsbeståndet var enormt och anslagen begränsade kom många av dessa önskemål att tillgodoses under en lång följd av år. Ändå kom många stugor att inte alls byggas om utan fick behålla sin 1850-talsstandard tills de avvecklades undan för undan. Det förekom att innehavare av bostaden tackade nej till en upprustning på grund av den högre hyra som det skulle föra med sig.
Tillbyggnad på längden
blev särskilt vanligt i de övre delarna av västra stambanan. Där förekom mest den äldsta typen av stugor (1855 års), den som hade en liten utbyggnad på gaveln mot banan. Stugan brukade då förlängas genom att ett extra rum tillbyggdes bakåt och att entrén flyttades till en sidoutbyggnad under gemensamt tak med huvudbyggnaden. Stugan kom att likna en korsning mellan den äldsta modellen och den därnäst utvecklade (1872 års). Fördelen var låg kostnad men rumsfördelningen med ett rum på vardera sidan av köket var kanske mindre lyckad.
Tillbyggnad åt endera sidan
var dyrare men gav en attraktiv bostad där både rum och kök nåddes från en centralt placerad hall. Dessutom gavs möjlighet att komplettera med ytterligare ett rum på vinden. Det var framför allt 1872 års stugmodell som byggdes till på detta sätt. Denna form förekom "överallt" utom i övre Norrland, men där var å andra sidan banvaktsbostäderna tillkomna så sent (runt eller efter sekelskiftet 1900) att de redan från början var byggda med två rum och kök och därför sällan blev föremål för ombyggnad.
Tillbyggnad på höjden
dvs påbyggnad (man skilde på tillbyggnad och påbyggnad) förekom företrädesvis i Norrland. Även här var det mest 1872 års modell som blev föremål för ombyggnad, den äldsta modellen (1855 års) förekom inte i Norrland. Att bygga på höjden gav en fördubbling av bostadsytan till en lägre kostnad än övriga typer av ombyggnad och var även mer mer fördelaktig vad gällde uppvärmning.