Den här artikeln kommer ursprungligen från Östgötatidningen den 11 november 1944. Den var införd under rubriken "MÖJ:s veteraner tänker med bävan på snövintrar med drivor ända upp till telefontrådarna" i samband med att MÖJ firade 70-årsjubileum. Den återgavs sedan i Gurklisten (medlemstidskrift för museiföreningen Wadstena Fogelsta Järnväg) nr 1/1977 och 4/1997. Här återges endast det avsnitt som handlar om banvakten Göransson i Djurkälla mellan Borghamn och Väversunda.
--------------------------------------
Karl Emil Göransson, banvakt i Djurkälla
Ett par kilometer söder om Borghamn ligger vid Djurkälla en banvaktsstuga. Det var den som var start och mål, när Karl Emil Göransson utförde sin gärning i MÖJ:s tjänst. Han föddes i Hästholmen 1860 och fick anställning som banvakt 1893.
Han hade sin sträcka mellan Djurkälla och Rogslösa, och den avverkade han många gånger om dagen ända till år 1923, då han lyfte trallan av spåret för sista gången.
Karl Emil Göransson har fostrat sex barn, fyra söner och två döttrar. Alla pojkarna är järnvägsmän och en av döttrarna är gift med en järnvägare. En järnvägsfamilj. Sonen Ernst är konduktör på MÖJ och tjänstgör fortfarande. Han började 1907 och kan, innan han pensioneras, lägga ytterligare nio år till sina 37 i järnvägens tjänst. En son, David, är förste kontoristen i Vadstena, en trafikchef i Norrland och en lokförare med Halmstad som hemort.
Karl Emil Göransson bor fortfarande kvar i Djurkälla, men när vi träffade honom var han på besök hos sin son Ernst i Linköping. Det var en trevlig bekantskap. Östgötarna måtte bli livligare av sig med åren. Se på denne 84-åring till exempel, som säger:
- Ja, se den förnämste tillgången en har dä ä då hälsa.
Och så sätter han igång och berättar om hur han knogade i skogen med sin tralla, när snön blockerade linjen. Lokomotiven orkade inte igenom drivorna. Karl Emil Göransson kringgick dem. Om vintrarna hade sina besvärligheter, hade somrarna sin tjusning. Sommarmorgon över östgötaslätten. Lärkans drill under rosafärgade skyar … Sådant ger hälsa och ljusa minnen för ålderdomen.
- Jag reser tillbaka till mitt kära Djurkälla. Jag vill inte stanna på jubileumsfesten. Jag är för gammal å vare bland så mycket ungdomar.
Ernst Göransson har som konduktör ett slitsamt arbete. Man måste beundra konduktörerna. Ett gott minne, en högt uppdriven iakttagelseförmåga och ett tjänstvilligt sätt måste prägla detta yrke. Nu påstår hr Göransson förstås i sin blygsamhet, att det är omöjligt att göra sitt arbete perfekt. Den tilltagande trafiken har ökat arbetsbördan för mycket, säger han.