I ett köpebrev, daterat 26 oktober 1953, kan man läsa följande:
”Stockholm-Rimbo Järnvägsaktiebolag försäljer härmed till Förste Sekreteraren S-E Nordin, Stockholm den järnvägsbolaget tillhöriga vid Brosjön på bandelen Dannemora-Hargshamn belägna banvaktstugan med tillhörande uthus i befintligt skick för en överenskommen köpeskilling av Ettusen (1.000:-) kronor, som härmed kvitteras. Samtliga byggnader, som omedelbart tillträdas, skola före den 1 oktober 1954 vara bortförda från järnvägsområdet.”
Den 21 maj 1954, såldes stugan vidare:
”Undertecknad försäljer härmed idag till Herr Aktuarien Birger Luthbom, Dalgången 5, Bromma, banvaktstugan i Brosjön vid Gimo, för en summa av tillhopa ettusen kronor.” Köparen var min far, säljaren, Sven-Erik Nordin, var hans kollega på Statens Järnvägar.
En månad senare påbörjades rivning/nedmontering av byggnaderna. Arbetet gjordes av Viktor och Bengt Henriksson i Gimo. Sammanlagt gick det åt 117,5 timmar till en kostnad av 5 kronor/timme. Rivningsvirket transporterades sedan med järnväg till Harg och därifrån med lastbil till Nysättra, Vätö Socken, där Lyhundra byggnadsnämnd (nu en del av Norrtälje kommun) beviljat bygglov för en sommarstuga. Lastbilstransporten sköttes av SLO, Stockholms Läns Omnibuss AB till en kostnad av 803:60. Sammanlagt behövdes det fyra vändor mellan Harg och Nysättra för lastbil med släp för att få med allt.
Sommaren 1954, när stugan sedan byggdes upp igen i Nysättra, bodde vår familj, två vuxna och två barn, åtta och fem år gamla, i ett fyrmanstält på tomten. Det var rätt primitivt; som köksbord tjänade en garderobsdörr från rivningshuset. Maten lagades på ett Primus-kök. Två lokala snickare reste huset tillsammans med min far. Huset blev ett eller två stockvarv lägre än det ursprungliga och de gamla fönstren ersattes av mindre fönster, lokalt tillverkade av ett snickeri på Vätö. Vi barn hjälpte till med att plocka mossa i skogen. Den användes som tätning mellan timmerstockarna. Golvisolering var kutterspån som hämtades vi den lokala sågen. Överblivet rivningsvirke användes för att bygga vedbod med dass. Resterna som blev kvar sågades upp och tjänade som bränsle i järnspisen under många år. Här tillbringade mina systrar och jag alla våra barndomssomrar, liksom senare, nya barnkullar. År 1980 överlät föräldrarna stugan på oss syskon och år 2008 tog min fru och jag över huset. Vi har byggt till och vinterbonat och kan nu njuta av vår oas i Roslagen, året om.
Anders Luthbom