Minnen från Bråten

Elvi Hagefalk föddes 1929, dotter till banvakten Harald Skoglund och hans hustru Ruth. Familjen flyttade 1936 till banvaktsstugan 332 Bråten, fyra km söder om Mariedamm vid linjen Hallsberg - Mjölby. Harald Skoglund efterträdde där sin far då denne pensionerades. Familjen bodde i Bråten till 1939. Här berättar Elvi några minnen från åren i Bråten. "När jag skulle börja skolan blev far banvakt i Bråten och familjen fick flytta till banvaktsstugan. Den låg inklämd mellan järnvägen och landsvägen. I stugan fanns två rum och kök. Familjen bestod av far Harald Skoglund, mor Ruth, mig och min två år yngre bror, Karl-Gustav (Kalle) och 1937 föddes lillasyster Barbro. Jag började skolan i Mariedamm, dit det var långt att gå men jag fick ofta åka dressin med far. När Kalle började skolan fick han en liten cykel av morfar, Adolf Jansson så att vi kunde cykla till skolan. Mot landsvägen låg en huslänga med bodar, ladugård och i bortre ändan ett dass. Ännu längre bort låg ett svinhus. På andra sidan järnvägen fanns en jordkällare, en vedbod och ett hönshus. I jordkällaren hände det att polisen satt och väntade på rymlingar från ungdomsanstalten i Bona. Dessa följde järnvägsspåren mot bebodda trakter, för att inte gå vilse. Det var inte mycket trafik på landsvägen så ”Kulla-Ivar” lät sina kor gå fritt i skogen. Jag var vettskrämd för korna. Det hände att jag stötte på dem, när jag var på väg hem från skolan och då vände jag på klacken och sprang till mormor i Lilla Blackfärd. Sedan fick hon följa mig hem. Vi hade en get som hette Otti. Hon var inte så lätt att hantera för oss barn. När vi skulle ha in henne på kvällarna, motade hon in oss i ett hörn och sedan stångade hon oss i magen. Mamma mjölkade geten men det räckte inte, så Kalle och jag fick gå genom skogen till Äskedalen och köpa mjölk. I bäcken fanns det kräftor som jag och min bror försökte fiska upp med en håv, som egentligen var en blå stråhatt. Jag minns inte att vi någonsin fick upp några. Det hände att vi fick besök av luffare, som ville ha mat – och det fick de. Ibland ville de ha ett smörgåspaket. Smörgåsarna åt de sedan upp i ”Kabyssen” vid torvströfabriken. Mamma fick ståltrådsarbeten, såsom underlägg till kaffepannan eller strykjärnet, som tack för maten. På vintern kom det långa rader med hästskjutsar så kallade kolryssar. Det var bönder från Jacobshyttan, som var på väg till Mariedamm. När jag tänker tillbaka på min barndom, minns jag tiden i banvaktsstugan som lycklig och harmonisk om än med inslag av farliga kor, bångstyrig get och mystiska, äventyrliga luffare." %%B005056