SJ:s fågelholkar

Granholms små fåglar.

S.J. intresserar sig inte bara för att plantera buskar, träd och blommor kring vartenda stationshus och varenda banvaktstuga på ett sätt, som saknar motstycke i världen och som länder hr Granholms verk till heder. I trädgårdsdirektör Cederpalms nyligen inlämnade redogörelse för förra årets planteringar hitta vi en rad, som talar om att nära 1000 fågelholkar blivit uppsatta under året i olika distrikt. Om S.J. håller fast vid denna trevliga vana, få resenärerna snart glädjas åt organiserad fågelsång på stationerna.

Ur Svenska Dagbladet 1935-04-21. Två dagar senare återkommer tidningen med nedanstående inslag. Den sjunges lämpligen just på melodin "Där sjöng en fågel på lindekvist", kanske mer känd som "Jag har i himlen en vän så god,
en vän så god, en vän så god."

Herr Granholms små fåglar.

Då poeten i påsk gick förbi en av hr Granholms många vackra banvaktsstugor, hörde han ur det lummiga buskaget en liten fågel som sjöng nedanstående känsliga trudelutt med anledning av notisen i söndagsnumret om S.J:s tusen fågelholkar.

Där sjöng en fågel på lindekvist,
på lindekvist,
på lindekvist:
”En liten fågel jag är förvisst, som nog kan spela och sjunga.
Och Granholm han är mitt hjärtas vän
han gjort rabatter på bangården
och fågelholkar för flera spänn
för lilla fågeln att bo i.

Hans lilla banvakt med ögon blå,
med ögon blå,
med ögon blå,
går på perrongen och hörer på
hur fint jag sjunger i kvällen.
Jag, liten fågel på lindekvist,
jag tackar resandena för sist
och hälsar sosse och monarkist
med många slags trudelutter.

Och därför sjunger jag nu i dag,
ja, nu i dag,
ja, nu i dag,
om Granholm, vilken till mitt behag
i träden uppsatt små holkar.”
Och tågen komma och tågen gå,
och fåglarna sina drillar slå
ur körsbärsträd och syrenberså
och S.J.:s trivsamma holkar.
MANSON