Även Hög. För grindbevakning.
Stugan uppläts utan hyra mot att innehavaren svarade för grindbevakningen. 1932 var stugan i sådant skick att den behövde repareras för minst 3500 kr. Det ifrågasattes då om inte fällbommar manövrerade från Västanhögs station och en försäljning av stugan skulle förbilliga bevakningen. Längden på linledningen 725 m ansågs kräva särskilda anordningar för att tillgodose säkerheten varför automatiska signaler eller ett slopande av vägskyddet med stopplikt för tågen diskuterades. Av handlingarna kan inte utläsas att någon förändring skedde på åtminstone tre år, utan det fick bero vid det gamla förfarandet så länge. Stugan såldes inte heller - då.
Det dröjde till 1958 innan stugan såldes, då på offentlig auktion. I boken Cecilia Hägglund - Rolf Wändel: Sjöbobanan (2006) återges en tidningsartikel från detta tillfälle:
"Vi var ungefär tjugo personer, som läst annonsen om en banvaktsstuga till salu och stod i regnet utanför ett rappat tegelhus och tittade. Såg att rappningen var rätt illa åtgången och trävirket omålat. Att trädgården visserligen var ganska stor, men dåligt i ordning. Allt det där negativa, det talade vi noggrant om för varandra, för alltid kunde det väl avskräcka någon spekulant.
Litet mer förstulet tittade vi på det som var bra i stugan. Att tegelväggen var stabil och elektricitet indragen, att det fanns avlopp och 'rickepump' i köket och en stor fin källare. Ett rum och bostadskök fanns det, med vind som kunde förvandlas till två rum. Sen räknade vi efter att tomten var stor, 1580 kvadratmeter, och läget lugnt och bra, fast utsikten fanns på den fönsterlösa sidan."
Det kan tilläggas att huset såldes för 8300 kr.