Namnet Djupåsmyran kommer av en sankmark som krävde stora resurser att forcera vid bygget av banan. Inte mindre än ca 66000 kubikmeter fyllning gick åt på en sträcka av drygt 300 m.
Att döma av den första bilden ovan fanns här 1917 en banvaktsstuga av äldsta modellen. Den ersattes sannolikt av den större och modernare byggnad, som ses på de andra två bilderna, samtidigt med att Stuvsta station tillkom 1918 på just denna plats. Möjligen var det inte fråga om en nybyggnad utan en grundlig om- och tillbyggnad. Den nya stugan behöll det gamla numret, men hur det förhöll sig med namnet är okänt. Det verkar mest rimligt att den fick namn efter den nya stationen.
I boken ”Torp och gårdar i Huddinge” utgiven 1999 av Huddinges Hembygdsförening beskrivs platsen så här:
Banvaktstuga 10, eller banvaktarestuga No 7 som den ursprungligen kallades, var bebodd från 1860 till 1950 och återfinns i husförhörslängderna för Stuvsta rote. Numret i rubriken kommer från SJ:s 1900-talsrullor där också avståndet till Stockholms central anges, 11490 meter.
De första boende i stugan var banvaktaren Alfred Blomberg, född 1839, hans hustru Amanda Carlsdotter, född 1843, och deras tre hemmavarande barn. Då huset var avsett för två familjer flyttade senare ytterligare en familj in. Huset var delat så att båda familjerna hade kök med vedspis och finrum på nedre botten och ett sovrum en trappa upp. För uppvärmning fanns, förutom spisen, kakelugn och kamin. Torrdasset låg en bit ifrån huset uppe på intilliggande berg.
Banvaktstugan revs på 1950-talet i samband med att SJ byggde första delen av vad som i dag är Stuvsta centrum, höghuset och det intilliggande låghuset. Det senare byggdes ursprungligen för att hysa övernattningslägenheter för SJ:s personal. På banvaktstugans plats återfinns i dag vårdcentral och apotek.
På fotot, som är från 1940, syns den del som var vänd mot järnvägen. På motsatta sidan fanns ”köksingången”.