Sedan stugan försålts 1944, har den blivit till- och ombyggd, gul (not. 2005). Lokalt kallas den Spånga.
Inför försäljniungen skrev distriktschefen (II distriktet) till Kungl. Järnvägsstyrfelsen: "Stugan är av 1862 års modell, innehållande 1 rum och kök med en sammanlagd golvyta av 28 kvm. Såväl stuganb som uthuset befinna sig i synnerligen dåligt skick. Rummet sdaknar eldstad.
Sedan den 1 mars 1943 är stugan uthyrd som sommarbostad mot en årshyra av 120:- kronor. Dexssförinnan har stugan, frånsett kortare perioder under sommarmånaderna, ej varit utthyrd under dde sensre 20 - 30 åren.
Stugan kommer icke att erfordras som bostad för sträckvakt, arbetande ellerannan reservvakt, varjämte markområdet icke beräknas bliva behövligt för något statens järnvägars ändamål. Området saknas tillfartsväg, men har mark härför exproprierats, (vilken mark är avsedd att ingå i försäljningen).
Med hänsyn till byggnadernas dåliga beskaffenhet anses det erbjudna priset, 4.000:- kronor, vara för statens järnvägar antagbart. Anbudet är det högsta av sex anbud, som inkommit efter det försäljningen av stugan annonserats i ortens tidningar. Avskrift av protokoll över senare inkomna anbud bifogas.
Därest Kungl. Järnvägsstyrelsen godkänner försäljningen i fråga, hemställes om bemyndigande för distriktschefen att för statens järnvägars del sluta avtal. Vidare hemställes att bilagda konceptförslag till köpeavtal granskas och kompletteras genom styrelsens försorg. Göteborg den 6 september 1943.
Markarealen inklusive ingår mark för utfartsväg utgorde cirka 2300 kvm. Högsta anbudet löd på 4.000 kronor, avgivet av en person som på grund av sjukdom tvingades träda tillbaka. Stugan såldes sedermera för 2600 kronor till Maria Eriksson, Skattkärr.