1 rum och kök.
Stugan blev 1938 föreslagen till försäljning. Den beskrevs vara byggd i timmer med utvändig panelbeklädnad, tak med tegel, sockel av granit. Ett uthus av resvirke 10,0 x 4,8 meter innehöll vedbod, avträde, ladugård och foderbod. Stugan var i behov av grundlig reparation, senaste reparation var utförd 1923. Brunnen oduglig. Sedan den 15 februari 1936 hade den varit uthyrd för en årshyra av 240 kronor.
Avtal om försäljning av stugan upprättades med Olof Andersson, Holmfors. Järnvägsstyrelsen medgav dock inte försäljningen då det överenskomna priset 1600 kronor ansågs för lågt. Hur ärendet därefter utvecklade sig är inte känt mer än att det 1939 skulle "tillsvidare vila".
Stugan brann ned 26 juni 1950. Om den händelsen skriver Dagens Nyheter följande dag:
Finne misshandlade kvinna, mordbrand i banvaktsstuga.
En mordbrand föregången av svår misshandel utspelades på måndagskvällen i Ljusträsks banvaktsstuga, ungefär en mil från Boden, då en berusad finne svårt misshandlade fru Birgit Andersson, maka till banvakten A. Andersson. Fru Andersson befann sig ensam hemma med sina två minderåriga barn, då finnen genom ett fönster tog sig in i den ensligt belägna gården och genast började misshandla modern i bar- (här saknas fortsättningen, men man kan gissa att det ska stå: i barnens åsyn eller närvaro).
Barnen blev skrämda och sprang ut och gömde sig i skogen. Fru Andersson lyckades slita sig lös och sprang svårt blödande från platsen, förföljd av finnen, den 1 km långa vägen, till Holmfors station för att skaffa hjälp. Då fru Andersson efter en stund återvände i sällskap med några karlar stod huset i ljusan låga, och innan brandkåren hunnit anlända hade det brunnit ned till grunden. Inget lösöre hann räddas.
Gärningsmannen anträffades efter drygt en timme gående barfota på järnvägsspåret. Han arresterades omedelbart och fördes till arresten i Boden. Han var dock så berusad att han ej ens visste vad han hette, varför något förhör ej kunde hållas på måndagskvällen (DN, Boden.)