I 1932 års matrikel är stugan benämnd Kil. Kallas lokalt för "Kulverten", så till och med i kyrkböckerna. Namnet är uppenbarligen föranlett av den kulvertering som skett av vattendraget söder om stugan som utgjorde gräns mellan Grums och Kils härader samt mellan Nors och Stora Kils socknar. När den gjordes är inte känt, men den var inte utförd då järnvägen byggdes.
Stugan är rivningshotad och med tanke på dess skick lär något alternativ inte vara aktuellt.
Någon gick händelserna i förväg och tände eld på stugan på kvällen den 24 april 2021, så den är nu nedbrunnen. (Uppgiftslämnare Mats Danielsson 2021-04-25).
Följande trevliga lilla berättelse har Kent Ohlsson bidragit med:
"Den siste banvakten vid "Kulverten" hette Olof Johansson och kallades allmänt "Olle ve (vid) Kulverten" Han bodde kvar i stugan åtminstone i slutet av 70-talet, då jag besökte honom vid några tillfällen. Jag vill minnas att han sade att han bott där i mer än 50 år varför jag antar att det var han som övertog sysslan efter den nämnde Carl Alfred Larsson... Han hade för övrigt mycket intressant att berätta om det många gånger tuffa livet som banvakt."/2015-09-29
Mats Danielsson tillägger: "Olle på Kulverten som vi kallade honom, och hans fru Astrid var ett mycket trevligt par. De ingick i vår bygemenskap, Lersätter/Sunnanå i Kil, så som det fungerade på landsbygden på 50-60 talet. Skulle det tröskas, plockas potatis, slaktas etc hjälptes man åt efter förmåga. Huset och trädgården var alltid väl i ordning. Dessutom hade Olle en rad burar med kaniner som han födde upp för köttets skull. Att han inte blev påkörd när han cyklade var ett under. Alltid mitt i vägen, och så långsamt att det var svårt att se att han rörde sig. Men helt spikrakt, inget vinglande. 2021-04-25