Omkring 1958 disponerades stugan av Järnvägsmännens fritidsförbund för uthyrning veckovis (ur Signalen 4/1958).
I boken Ett försvunnet Sverige, utgiven 2018 av Hemmets Journal, och innehållande läsarnas inskickade berättelser och bilder, berättar Kerstin Kasim att stugan 1964 hyrdes några sommarveckor av hennes far Rolf Jakobsson, SJ-anställd i Södertälje. Om vistelsen där tillsammans med föräldrarna och systern Agneta berättar Kerstin:
"Stugan låg ensligt och otillgängligt, mitt i skogen och bredvid sjön Storljusen. När våra kusiner en dag kom på besök gick vi till järnvägsspåret nedanför stugan och la ettöringar och tvåöringar på skenorna för att tåget skulle köra över dem och platta till dem. Vi tyckte det var väldigt roligt att se de tillplattade mynten när vi letade upp dem vid banvallen".