1893 - 1919
Lars Peter Andersson, f. 1842-10-05 i Essunga (R), död här 1919-07-06.
Gift 1871 med Johanna Johansdotter, f. 1847 i Åsaka (R), död 1924 i Östavall.
Inflyttad i april 1893 från Ljusdal (X).
Om Andersson finns en liten anekdot i Signalen nr 30-31 1953 under den lättsamma avdelningen Smalspårigt och bredspårigt:
En överhalning
Det var under sommaren 1908. Banvakt Lars Andersson i Östavall, död sedan många år tillbaka, kom åkande på en sparkhjuling tillsammans med en av sina söner, som deltog i underhållsarbetet efter linjen, Då man passerade stationshuset kom stationsinspektor Wetterholm utrusande och stoppade dem med följande kanonad:
- Nu har jag en längre tid sett er åka förbi här men alltid sitter eran odåga till son och åker, medan Andersson som är gammal, ligger på knä och sparkar hjulingen. (Vänd till sonen) Din stora drummel där, du borde skämmas, om du hade något vett! Ska du sitta och åka, din latoxe, medan din gamla far sliter ut sig i förtid, va?
Sonen, som tog överhalningen lugnt, svarade saktmodigt:
- Jo, si vi slit inte ut mer än en i taget vi!
Men den som fick lov att sparka hjulingen efter detta, blev sonen det.
Det verkar som om historien haft verklighetsunderlag. Det bör då ha varit en av sönerna Lars Gustaf, f. 1884 och Nils Peter, f. 1887 som var föremålet för stationsinspektorens åthutning.