Modell 1855. Slopad 1944.
Stugan var 1930 till salu och anbud om 1500 kr lämnades av C. Eriksson-Skogh, men Kungl. Järnvägsstyrelsen ansåg anbudet för lågt, trots uttalanden från distriktsledningen att stugan krävde genomgripande reparationer, att den stått tom sedan den 1 juni 1926 och inte torde kunna uthyras. En försäljning till så lågt pris kunde verka prejudicerande varför anbudet förkastades.
Frågan om försäljning återkom, då distriktschefen (II distriktet) i skrivelse den 9 mars 1944 till Kungl. Järnvägsstyrelsen anförde:
"Banvaktsstugan nr 328 å linjen Strömtorp - Björneborg, belägen c:a 450 m från banvaktstugan nr 327, som bebos av sträckvakt, erfordras ej för något statens järnvägars behov. Den är av 1862 års modell och innehåller ett rum och kök och har tidigare varit uthyrd till privat hyresgäst, men befinner sig nu i så dåligt skick, att reparationer för c:a 2000 kronor måste företagas, innan uthyrning till ny hyresgäst kan äga rum.
Med hänsyn härtill och då stugan är belägen intill vägkorsning synes det vara fördelaktigast att stugan försäljes för rivning och bortflyttning.
Genom annonsering i ortspressen har anbud å stugan infordrats, varvid fyra anbud inkommo, det högsta lydande på 661:- kronor. Distriktschefen får i anledning härav hemställa om Kungl. Järnvägsstyrelsens medgivande att för rivning och bortfraktning från platsen försälja banvaktstugan ifråga till ett pris av 661:- kronor."
Distriktschefen erhöll genast det begärda medgivandet och det får antas att försäljningen skedde som planerat. Handlingarna (Bbr 220/44) visar inte närnmare när och till vem stugan såldes.
Stugor av den äldsta typen brukar anges som modell 1855. Det förekom även något större modeller, 1859 och 1862 års. Då skillnaderna är små går det inte av bilder eller enklare ritningar att avgöra vilken modell en stuga tillhör. Därför anges alla de äldsta stugorna som av 1855 års modell.