Då bron byggdes var den en av de största som förekom vid statens järnvägar. Den ligger i ett otillgängligt skogsområde med höga, branta och svårforcerade strandbrinkar. Trots att linjen drogs med stark lutning ned mot bron från båda håll, kom farbanan att ligga så högt som 19 meter över älvens lågvattenyta. Grundläggningen erbjöd stora svårigheter och troligen var det första gången i Sverige som betong kom till användning vid ett brobygge, här som fyllning i sänkbrunnar.
Den första bron över Norsälven byggdes med sex spann, de två innersta med gallerverksbalkar med 33,4 meter öppning och de fyra yttre av plåtbalkar med 24,64 meters öppning. Mellanstöden utfördes som fackverksbockar. Brons underbyggnad är delvis anpassad för dubbelspår, men något sådant har ännu efter 150 år inte kommit till stånd.
Bron ersattes 1921 med en ny i samma läge som den gamla. Landfästena och några av de gamla mellanstöden användes medan överbyggnaden helt ersattes av ny i form av tre 17,6 meter långa plåtbalkar på vardera sidan av två huvudspann med parallellt fackverk och med en spännvidd av 35,2 meter.