Första bron (I)
Stambanans första bro över den mäktiga Skellefte älv byggdes 1893 och var en unik skapelse, därigenom att den bestod av två ändspann med underhängande parabelfackverk (fri öppning 30 meter) samt ett större mittspann med stående parabelfackverk (61 meter). Mittstöden bestod av järnbockar på murade stenpelare. Överbyggnaden levererades av Bergsunds verkstad.
Andra bron (II)
Bro I tjänade sitt syfte i 50 år, men i början av 1940-talet var det dags att byta den.
Den andra bron byggdes 1943 som en s.k. Langerbalkbro, d.v.s. en överliggande båge med underliggande dragband. Bron utfördes i stål och som en av de första i landet var den så gott som helsvetsad. Den revs efter att bro III byggts.
Forsen vid bron försvann 1970 då Rengårds kraftverk byggdes ett par kilometer nedströms och älven förbi Kusfors förvandlades till ett vattenmagasin. Vattnet kom att dölja gott och väl halva brostöden.
Tredje bron (III)
1993 lades linjen om så att den, i stället för den gamla hästskokurvan förbi Kusfors station och med branta nedfarter från båda håll mot älven, kom att dras i rak linje öster om stationen och med en lång bro över kraftverksdammen. Bron ligger således långt från de första broarna, närmare bestämt omkring 1,3 kilometer.
Bro III utfördes som en s.k. samverkansbro, alltså en kombination av stålbalks- och betongbro. Den byggdes i sju spann och är 464 meter lång, stambanans längsta bro. Den beskriver en mjuk vertikalkurva, men ovanligt nog med den lägsta punkten på mitten av bron.