Ännu en banvakt fallen på sin post

Bo Mainell har hittat följande handling i Riksarkivet. Den berättar om det tragiska ödet för en av alltför många banvakter som fick offra livet i tjänsten.

1876 den 26 Augusti

Till Kongl. Majts Befattningshafvande öfver Gefleborgs Län!

Härmed får jag wördsamt rapportera det Banvakten Petter Andersson i går afton kl. 1/2. 9. blifvit af uppgående lokaltåget ihjelkörd vid Yttermyra grindar.

Bemälde Andersson, hvilken i egenskap af grindwakt, i afwaktan på tågen hade sin wistelse uti den bredvid grindarna befintliga waktkuren, skulle enligt sin instruktion begifwa sig på motsatta sidan af banan, för att signalera klart, men hade sannolikt dröjt för länge uti waktkuren, enär han hastade ut för att springa öfver banan i och med detsamma tåget kom, hvilket han dock icke medhann utan lokomotivbufferten har troligen under tågets framfart ikullstött honom och han sedermera iföljd deraf släpats ett stycke framåt banan. Lokomotivföraren som anade då ej Banvakten widare varde synlig att någon olycka med honom inträffat, stoppade genast tåget, derefter denne och öfriga tågpersonalen, bland hvilka Maskiningeniören Lilliehöök befunnit sig, gjorde undersökning och funno Petter Andersson liggande sårad och död på banan.

Bönderna Lars Ersson, Erik Ersson och Anders Ersson i Yttermyra hade wid det tåget stannat, i tanka att någonting inträffat, hastat fram och erhöllo då kunskap om den skedda olyckshändelssen.

Petter Anderssons sexårige son hade warit med fadren inne i waktkuren då denne skyndade ut derifrån när tåget ankom.

Wid anställd yttre besigtning å Petter Anderssons döda kropp befanns å båda tinningarne samt kindbenen äfvensom å händerne och armarne åtskillige sår och skrapsår.

Då Petter Andersson på sätt som här ofvan beskrifvits genom ren olyckshändelse ljutit döden och sålunda ingen dertill varit wållande anser jag icke någon medikolegal besigtning och obduktion wara af behofvet påkallad.

Ofwansjö den 25 Augusti 1876.
Alfred Gullberg

Tillägg:
Den omkomne banvakten Petter Andersson var född 1822-08-26 i Sunne, Värmland. Han var gift med Kajsa Nilsdotter, f. 1825-04-17 i Kil, Värmland, död 1915-10-02 i Gävle.
Sonen som var med vid olyckstillfället var Per Adolf, f. 1869-07-13.

Var kan man läsa om banvakter?

Mitt barndomshem, banvaktarstugan i Älvsjö

En banvakts olyckliga öde

Den skenande hästen vid Medskog

En banvakts dotter i Maryhill berättar

En banvakts dotter i Södervidinge berättar

Hågkomster och glimtar ur ett skiftesrikt liv

Ingen försäkringsersättning för överkörd banvakt

Minnen från Bråten

Från gammalt till lite nyare ...

En banvakt allt-i-allo

Järnvägen mellan Ljunga Verk och Johannisberg

Banvaktsstugor Örtofta - Lund

Ännu en banvakt fallen på sin post

Banvaktsstugor i Osby

Tjugofyra år vid Storängsbergets fot

Olyckshändelser och tillbud, eldsvådor

Vaktstugan Gopen

Öfverfallen banvakt

Förbytta hustrur

Stolpen i Risa - en smalspårig järnvägshistoria

Sjunnerup 305 – minnen från 50-talet

Telefon i hvarje banvaktstuga

"De gamla rallaretagen flög i mej"

Också ett trafikhinder - en historia med knorr

Många klagomål

Hus- och brandsyn vid HNJ på 1910-talet

Banvaktstugan vid Brosjön – vad hände sedan?

Kärvt i kylan eller Banvakterna i Norrland och kölden

Transport av banvakt med familj och bohag

En påpasslig baningenjör.

Vad två banvaktsbilder kan berätta

SJ:s fågelholkar

När banvaktshemmet var som bäst

Fagernäs banvaktstuga - Klintsjö hållplats

En banvakts dagbok

Livet i Solsta banvaktsstuga

En banvakts minnen från Malmö-Genarps järnväg

Från banvakt till 1:e banmästare

För hundra år sedan

Den sista banvakten i Linneberg

Emma Lundkvist - äldst i Solsta

Karlströms i Oxbron – en banvaktsfamilj och en banvaktstuga

Gammal banadel (om fyra generationer järnvägare)

Fick böta 240 kr för omlagd växel

Banvakten försvinner

Åtta "pulsslag" om dagen för stationen i Jämnvallen