"Mötesplatsen har tillkommit för tillgodoseende av militära behov" (ur den teknisk-ekonomiska redogörelsen för bandelen utgiven 1931). En spårplan i samma publikation visar att det på östra sidan av banan fanns ett rundspår med en hinderfri längd av 150 meter och en plattform men inte några byggnader. Järnvägsfastigheten var omotiverat stor för att inrymma enbart en mötesplats.
Den nämnda redogörelsen utelämnar märkligt nog att Storfäringen inte var enbart en militär mötesplats. Av Järnvägsdata framgår att en
håll- och lastplats var anordnad här från 1924 till dess banan lades ned 1966. Den officiella tidtabellen visar att alla tåg hade fast uppehåll här. Man kan undra över hur stort det behovet var eftersom trafikunderlaget måste ha varit ytterligt litet.
I sinom tid verkar det ha tillkommit flera hus, något slags hållplatsstuga och en del byggnader med okänd funktion just utanför järnvägens mark. Gissningsvis var dessa tillhöriga försvaret eller något skogsbolag. Alla byggnader är numera borta och kvar finns endast en lastkaj (notering 2019).