Stugans läge är mycket ungefärligt, men den bör ha legat någonstans mellan de två märkena på kartan nedan. På vilken sida av banan den legat är inte känt.
Troligen riven för länge sedan (ant. 2010).
"Uppförd 1888 av timmer och innehåller två lägenheter om 1 rum och kök vardera lägenheten med en golvyta av omkring 35 kvm. Stugan är i relativt gott stånd."
Ur försäljningshandlingarna 1936:
"Bostadshusets utvändiga dimensioner äro 11,6 x 7,7 = längd x bredd, uppfört år 1888 och innehåller två lägenheter om ett rum och kök.
Grund och sockel av granit.
Väggstomme av timmer och utvändig stående panel och läkt.
Taktäckning av bräder, papp, läkt och tegel.
Uppvärmningsanordningar: kakelugnar.
Uthusets utvändiga dimensioner äro 15,3 x 4,3 m = längd x bredd, uppfört år 1893 och innehåller två ladugårdar, höbodar, vedbodar, visthusbodar. Mindre, fristående avträden intill uthuset.
Brunn finnes likaså fristående källare av betong med jordfyllning.
Till banvaktsstugan hör ett område av cirka 18700 kvm."
Inga anbud inkom.
Den 18 september 1936 meddelade emellertid distriktschefen (V distriktet) Kungl. Järnvägsstyrelsen att
Anbud hava hit inkommit å köp av banvaktsstugorna n:r 432-433 å linjen Nattavara-Kilvo och n:r 434 å linjen Kilvo-Nuortikon för rivning och bortflyttning, och får jag, ehuru anbuden, uppgående till 600 resp. 400 kronor, kunna anses vara väl låga, föreslå, att försäljning får ske till angivna pris.
Båda stugorna äro obehövliga för statens järnvägar. Den förstnämnda har, bortsett från tillfälliga förläggningar, stått outhyrd i något tiotal år. ... Som bostadsreserver för oförutsedda behov i trakten finnes i Kilvo stationsstuga en lägenhet om 2 rum och kök, som stått obebodd sedan stationsföreståndaren å platsen indrogs fr.o.m. den 1 juni 1931. Stugan 432-433, dubbelstuga av engelsmännens vanliga typ, är uppförd år 1888, och då den under många år icke påkostats något nämnvärt underhåll, befinner den sig f.n. i dåligt skick. Stugan 434 ... befinner sig i bättre skick. Båda måste dock till nästkommande år genomgå vissa yttre reparationer för att icke förfalla.
Med hänsyn till stugornas läge å ödemarkssträcka utan vägförbindelse anses försäljning med tomt och stugornas kvarblivande å platsen icke böra ske, även om ett något högre pris därvid kunde påräknas. Statens järnvägar torde nämligen i sådant fall icke kunna undgå vissa besvärligheter, såsom krav på arbete och vid sjukdomsfall biträde vid anskaffande av läkare m.m. Av här anförda skäl tillstyrkes att de båda stugorna jämte uthus må för rivning och bortforsling få försäljas till här ovan angivna pris.
Distriktschefen erhöll omedelbart styrelsens godkännande och bemyndigande.