Anläggandet av Inlandsbanan pågick mellan åren 1907-37. År 1923 hade banan söderifrån nått upp till trakterna kring sjön Storuman. Bygdens dåvarande huvudort - Stensele kyrkby - kunde med hänsyn till terrängförhållandena inte nås av järnvägen. Stationen byggdes därför vid stranden av Storuman. På obebyggd mark växte sedan Storumans samhälle upp med utgångspunkt från stationen. För planeringen av området och byggnadernas ritningar stod SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall. Närmast stationen uppfördes ett järnvägshotell, då stationen under en period var ändstation för Inlandsbanan söderifrån, och flera boställshus för SJ:s anställda. Husen uppfördes "på gammalt Västerbottniskt byggnadssätt" med tjärade timmerfasader och spånbelagt tak. Stationen skulle betjäna Tärna och andra orter längs Umeälvens övre lopp.
Trafikplatsen var en mindre lokstation och därför uppfördes ett lokstall med vidbyggt vattentorn av tegel, kolgård och andra nyttobyggnader.
Stationshuset i Storuman tillhör den största modellen av stationshus vid Inlandsbanan och är byggt i liggtimmer i 1 1/2 våning och har frontespis och perrongtak längs hela fasaden mot banan. På den ena gaveln återfinns ett stort trapphus, vid den andra gaveln ansluter godsmagasinet som är placerat med långsidan mot banan. Stationshusets symmetriska fasader har en enkel, funktionell utformning med vissa klassicerande drag.
Stationshuset med godsmagasin förklarades som byggnadsminne 1986, järnvägshotellet 1980.